Mer eller mindre trevliga semesterminnen

29 jun 2012 av: Annika Saari

Det jag ska skriva om nu är nästan lite pinsamt, eller jag vet inte. Helt galet känns det i alla fall och antagligen så sitter både en och annan bakom sina skärmar och skakar på huvudet och tänker "Hon är verkligen mer än lovligt galen"

Vi skaffade ju alltså husvagn för lite sen. Helt plötsligt och kanske utan att jag vet hur det hände så satt jag med det underskrivna pappret i handen. Skulle vi ha råd? Tänk om det är fel på vagnen? Tänk om vi gjort nåt dumt?
Det var frågor som virvlade omkring i skallen samtidigt som jag nästan hoppade av ett glädjebubbel inuti kroppen.

Jag ville skutta och dansa, tjoa och tjimma på en och samma gång. Jag gjorde några av dom sakerna ;-) när vi gått ut från huvagnshandlaren.

I alla fall. I ett par veckor har vi burit ner saker i vagnen. Suttit där om fredagkvällarna och druckit drinkar och planerat och drömt.
Min syster från Usa kom hem och vagnen visades stolt upp för hela familjen. Vi ville ju åka iväg någonstans men varken vädret el tidpunkten var bra.

Men så i måndags på Valborgsmässoafton, var det dags. Syster for till Arlanda med mamma och vi packade ihop lite saker och plockade smör å pålägg ur kylen och så åkte vi.

Vi åkte till grannkommunen ungefär femton minuter bort.

Vi tänkte att vi ju inte behöver åka långt första gången. Bara känna av vagnen. Veta att allt funkar osv. Jag hade kollat kartor och i skallen gått igenom ställen härikring som jag kunde tänka mig vara lite avskilda och passa för en natt i husvagn.

Campingplats? Nä fricampa ville vi ju och som sagt veta att gas å värme funkar som det ska. Och för en natt hemmavid ville vi ju inte bo på camping. Visserligen har vi ju en nära, tar väl bara sju minuter att köra dit men det lockade verkligen inte.

Nej jag hittade en plats vid en skidbacke (ja vi har många slalombackar här i huvudstaden). Parkeringen är omgiven av skogsdungar och åkrar och vem åker väl skidor på sommaren.

Sagt och gjort. Vi anländer, det står några bilar parkerade och folk är ute och frilufsar.

Ja ja, de försvinner framåt kvällen tänkte vi. Magnus parkerar och stödbenen fälls ner. VI CAMPAR!!!!

Bord och stolar fälls upp. En öl och en långdrink öppnas med ett pys. Ryggen lutas tillbaka och våra kroppar slappnar av och vi bara ler fånigt mot varandra. Ja mest jag då för detta är ju min dröm. Magnus har ju husvagnscamperat i evigheter med exfru å barn. Han är veteran inom området.
Camping i tält är jag expert på. Vet allt efter mina år med exman och barn.

Vi har handlat en köttbit för grilla ska vi ju såklart. Rester från potatissalladen och tzatzikin som blivit kvar från dagen innan, blir tillbehör.
Snart ligger grilloset tät över parkeringsplatsen. Det luktar sommar och vi lagar lite primitivt vår första semestermiddag.

För semesterkänslan har ju givetvis infunnit sig. Platsen är underbart vacker med utsikt över en åker som små harar skuttar omkring på. Björken har musöron i skiraste grönt och fåglarana sen. De hälsar oss välkomna och får våra kroppar att sjunka än djupare ner i solstolarna. Vi är lyckliga.

Suckar av välbehag tills ett öronbedövande ljud når oss. Ljudet kommer från alla håll och det mullrar och skriker. Det är motorfordon, så långt är jag med. Och plötsligt uppenbarar sig moped efter moped. De omringar oss då de kör rätt uppför skidbacken. Ja inga vanliga moppar här inte. Dessa är trimmade till max och skriker högt när de gång på gång varvar.

Mitt ansikte är förstenat. Magnus med men han ler stort. Ljudet får honom att minnas sin ungdom. Trimmade moppar och polisjakt. Kul!

Mopparna kör alltså upp för den branta skidbacken. Ända till toppen helt utan svårighet. Och det är inga ungdomar här inte. Det är "gubbs" på gamla Zündapps och Push moppar. Och de är över trettio stycken som till slut samlas på backens topp. Varvar och kör i kapp.

En tanke slår mig. Tänk om de ska fira Valborg där på toppen, härja natten lång!!!!

Men jag inser snart att deras ålder talar för att de inte kommer göra det.
Snart ger de sig iväg och Magus står med tummen upp och ser löjligt glad ut.
De vinkar och nickar till honom och jag ler lite stelt.

Snart lägger sig tystnaden igen och jag vågar luta mig tillbaka igen och min kropp blir åter skönt slapp.

Efter att ha haft besök av min syster hela veckan, avslutat med grill och kubb kvällen innan och dessutom stigit upp tidigt, vid sex, på måndagmorgonen så var vi trötta. Vi tänkte att vi lägger oss å vilar middag.

Klockan var typ sju och vi somnar och sover som döda i flera timmar. Vaknar när det är mörkt och kallt i vagnen för dörren står vidöppen med alla värdesaker framme. Plånböcker, nycklar å telefoner.

Ja vi sov bort den ljumma försommarkvällen och sket i fågelsången för att istället snarka bak i vagnen.
Sömndrucka blev det lite kvällstoalett, värmen påsatt och så krypa ner mellan lakanen.

Sakta faller jag ner i sömn igen, känner hur skönt det är och hur nöjd jag trots allt är. Spela roll att vi sovit bort kvällen. Vi behövde väl det.

Så hör jag hur det knäpper någonstans. Hör ljud jag inte känner igen och då sätter fantasin igång. Ja den skenar snabbare än ett snabbtåg och jag som har en livlig fantasi börjar se huliganer utanför vagnen.
Rånare, mördare. Jag inbillar mig att vi ska bli omringade och så tänder nån eld på oss och vi brinner inne.

Jag är klarvaken och att sova finns inte på kartan.

Och så börjar trafiken. Ja för om jag hade varit bara lite lite smartare så hade jag tänkt så långt att en öde parkeringsplats en valborgskväll är ett perfekt ställe för ungdomar att samlas på.
Det körs fram och tillbaka. Bilar svischar förbi så vagnen skakar. Musik dånar ut stängda bilars högtalare och tjoande ungdomar hörs in till oss.

Magnus sover. Timmarna går och mina ögonlock blir tyngre.

Jag somnar tillslut men drömmer de värsta mardrömmar man kan tänka sig. Vaknar om vartannat när biltrafiken varit lugn ett tag men börjar om.

Då vet jag inte om det var drömt är just bara en dröm eller verklighet. Såg jag inte en mördare genom fönstret i alla fall???

Magnus sover.

En dovt muller bryter tystnaden. En bil närmar sig sakta och stannar nära oss. Konstiga ljud. Jag går upp och kikar i rullgardinsglipan.
Och givetvis kan ingen se in till oss, alla gardiner är ju neddragna.

Spritt språngande naken står jag framåtlutad över bordet och glor ut genom gardinspringan. Andas knappt eftersom jag är övertygad om att mördaren snart slänger en fackla på taket.

Är så rädd att jag skakar och det är då väcker jag Magnus.
Han fattar inget och har inte hört nåt alls. Men han går i alla fall upp och kikar han med. Sen lägger han sig igen och säger till mig att sova.
Jag lägger mig intill honom, försöker sova och säger till mig själv....om och om igen upprepar jag....

Vi kommer inte dö i natt - Vi kommer inte dö inatt. Folk bränner inte husvagnar och mördar inte campare.

Vid fyra är det dags igen. En bil stannar nära. Föraren går ut och går omkring. Han röker. Jag vet detta för jag står naken och kikar ut genom garidnspringan igen.
Sen känner jag att det luktar konstigt utifrån.

Det luktar bränd bil. Och nu skakar jag Magnus. Jag väser åt honom att det brinner en bil nånstans och vill att han ska gå ut och titta. Han som rökte därute har rökt klart och åkt.

Magnus drar på sig morgonrocken och stapplar ut. Det var inte vår bil som var nedbrunnen. I min galnaste fantasi fick jag för mig att nån eldat upp den och ändå vet jag att vi omöjligen skulle kunnat sova då, eller mindre överlevt med den hettan som uppstår.

Men nånstans brann det ändå en bil för lukten var skarp och ingen vanlig hemtrevlig majbraselukt.

När han kommer in igen så säger jag att värmen är slut. För det är iskallt i vagnen och värmen är borta.

Han försöker få igång den men det tänder inte och vi ligger under två täcken resten av timmarna. Fåglarna har vaknat och sjunger så högt att vi knappt kan sova. Skönt tycker jag för då är det morgon snart.

Och vi överlevde natten för vi vaknar till en underbar morgon. Samma skira grönska, samma åker med skuttande harar och solen skiner gulligt ner över vårt lilla läger.

Kvar av nattens mardrömmar finns inte ett spår och parkeringsplatsen är tom. Ingen bränd bil i sikte, inte ens lukten är kvar.

Vi ler rart mot varandra och Magnus skakar på huvudet och säger att jag inte är klok i huvudet.

Jag njuter när jag dukar fram frukost, kokar mitt ägg och när vi sitter i solen utanför vagnen så är jag så trött att jag kan spy. Jag mår illa och mina ögon svider. Men jag ler och är lycklig.

Och så säger jag att till nästa gång ska jag hitta en bättre plats att sova på. Långt bort från parkeringsplatser, trimmade moppar och bilbränder.

Väl hemma så bärs saker upp, trötta kroppar slängs på sängen och ja vi somnar igen och sover i flera timmar.

Utan mardrömmar och utan att jag rusar upp och kikar mellan gardinerna.

Jag ser fram emot vår nästa natt. Jag älskar campinglivet och husvagnen och vår sängplats är så skön och man sover gott. När man sover vill säga!!!!


  • Visningar: 14


RE: Mer eller mindre trevliga semesterminnen

Fricampa vid en sjö nästa gång ,det är jätteskönt .
29 jun 2012
av: Conny Stefansson





RE: Mer eller mindre trevliga semesterminnen

:-) jamen visst är det underbart att campa i närheten av vatten. Det ger upplevelsen maximal utdelning
2 jul 2012
av: Annika Saari








Hej! Camping.se/plus har tyvärr stängt. Istället hoppas vi att ni hittar till oss och andra gäster på Facebook och på Instagram. Missa inte heller reseprogrammet Gone Camping. Om du har några frågor om detta kontakta oss gärna på info@scr.se.

Facebook
facebook.com/campingse

Instagram
instagram.com/campingse

Andra forum
Husvagn och Camping - http://www.husvagnochcamping.se/forum/
Husbilsklubben.se